Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Jag förstår verkligen inte vad det är som händer. Det har regnat i två-tre veckor nu. I sträck. På riktigt. Om det hade varit lite kyligare hade eskimoskorna (?) fått åka fram för att klara av all snö. Så mycket har det regnat. Och till råga på allt: I dag trodde jag att "Gudrun - återkomsten" var på ingång. Det stavas Jönköping, och jag hatar skiten (till och med så mycket att jag inte kursiverar namnet). Förmodligen har det med hemlängtan att göra. Men jag försöker intala mig att så inte är fallet.

Men egentligen, om jag tänker efter noga, handlar det nog om prestationsångest. Dagligen - på ett eller annat sätt - påminns jag om hur svårt det är att få jobb inom branschen jag siktar på. Och det tär på kropp och själ. Det äter successivt upp mig inifrån.

Rädsla.

Det skulle vara så mycket enklare om man nöjde sig någon gång.

"Du är värdelös, du kommer aldrig att klara det så stick tillbaka till ditt gamla skitjobb din idiot", ekar inom mig som ett destruktivt mantra.


Vilket deprimerande inlägg det blev. Förlåt.

Kvällens låt: Sigur Rós - Nýja Lagið