Många intryck små blir till en kokande å.

Veckan har varit ömsom hektiskt, ömsom lugn. Jag läser, ringer, skriver och funderar. "Är det här tillräckligt intressant för den korta produktartikeln?", "har jag tillräckligt med bakgrundsfakta?" och så vidare.

Det svåraste är att inse när det räcker; när kunskapen är tillräcklig och det är dags att ta upp pennan – okej då, trycka ner tangenterna – för att ro i hamn uppgiften. Erfarenhet, herrn, det stavas erfarenhet. Och en gnutta känsla.

Men det är utmanande och inspirerande, skönt nog.

I går hälsade en lärare från högskolan på. Vi drack svart kaffe och dryftade Jönköpings expansiva sida. Han var nog glad över besöket eftersom flera före detta studenter till honom jobbar på byrån.

Glad och stolt.

Som en far.

Det blev en del handskakningar, uppåtpekande mungipor och standardfrågor om livet i allmänhet mellan dem. Tror jag. Men jag är inte säker, gick in till mig och min kärleksfulla Mac efter vår pratstund.

Glad och stolt.

Som en son.