Den berömda julkänslan

Det är julmarknad. Hela centrum luktar glögg och pepparkakor. Men det är något som inte stämmer. Mörkret och alla människorna bidrar förvisso till en viss julkänsla, men annars är det torrt på den fronten. Jag tror det kan ha att göra med värmen; 12 plusgrader i slutet av november känns märkligt. I stället för snö är marken täckt av vattenpölar. Och det inger ju knappast en trevlig julkänsla. Mammas julfika hade också behövts för att bättra på den där känslan.

Men jag borde kanske börja på hemmaplan. Till nästa helg ska min julängel vara uppe. Glögg ska ha druckits ihop med pepparkakor och mögelost, och doftljus ska ha förbrukats med sällan skådad fart. Då kanske jag hittar lite mer utav den där eftertraktade julkänslan. För som det ser ut nu så är den utom räckhåll. I alla fall den där riktiga, äkta julkänslan. Så som man minns den från sin barndom...

Om ett par timmar tänkte jag åtminstone finna en annan typ av myskänsla. Då ser jag nämligen Andersson Wij och Ternheim på konserthuset.