Såja, nu lugnar vi ner oss.

De hälsar på med fem veckors mellanrum. Aldrig något annat. Det är det vi bjuds på, tacken vi får; en ledig helg var femte vecka.

I dag var det dags igen; kursavslutning, tillika blank helg i almanackan. Det är en speciell känsla. Tomhet med extra allt. Den obligatoriska panikveckan är över och man kan äntligen vila ut - tror man. Men tyvärr funkar det inte riktigt så. Stressen har bara genomgått en plastikoperation, och uppenbarar sig tillfälligt som en kolugn bästa vän. Men se upp! Om två dagar är det andra kanelbullar som gäller. Två dagar. Sen spricker de där brösten, näsan bajsar på sig à la Wacko Jacko och läpparna förvandlas till ett debacle i värsta Olinda-klass. Tänka sig vad en kirurg kan åstadkomma – tvådagarsskönhet!

Så här är det: fredagen svischar förbi – ett par tre flaskor hjälper till – och lördagen likaså. Söndagen är en enda lång väntan på vad som komma skall. Sen är det stopp. Och innan man ens hunnit planera helgen står måndagen och knackar på axeln.

Hej kursstart, välkommen tillbaka, jag har saknat dig. Vad sa du? Tre böcker innan veckan är slut? Självklart. Det fixar jag.

På måndag ska jag i alla fall avnjuta en klipptid och om det hinns med, genomlida ett besök hos Synsam.

Men nu, nu ska fredagskvällen svischa förbi.