Tony

Min dammsugare är ett monster.

Ett ihärdigt, dammslukande vidunder.

Jag ska berätta.

Det hela började för ungefär ett och ett halvt år sen. Tony - dammsugaren min - gjorde anspråk på bättre förhållanden. Han var trött, så trött så trött.

Jag gjorde analysen att Tony behövde en ny stomipåse.

Så jag började förbereda mig.

Det tog en månad.

Två månader.

Sex månader.

(Det tar tid att förbereda sig.)

Ett år.

Ett och ett halvt år.

Sen tog det stopp. Fastän jag inte var redo. Tony sa nej. Jag sa nej. Men Tony hann först.

Poff.

My lips are sealed, Tony.

Hur som helst. I kväll var det premiär för Tonys nya påse. Och vilket team de visade sig vara. Gamla, slöa Tony hade plötsligt blivit adhd-kompatibel. Nu var han ung, hungrig och energisk. Som en ny Tony.

Halleluja!