Marko in my heart

Jag har haft en lysande förmiddag. Och det hör inte till vanligheten. Måndagar är liksom per definition destruktiva och elakt jantelagsstimulerande. Men icke i dag!

Läste i Resumé att Let's Dance, som hade premiär i fredags kväll, lyckades med bedriften att spränga tvåmiljonersvallen - tittare, inte röster alltså (ehum).

Om jag får fundera lite högt: hur många av dessa två miljoner satt bänkade framför skiten enbart på grund utav en viss skärgårdstjej? Alltså inte för att jag gjorde det. Eller är det så att Sverige har klivit in i en ny(?) rena-rama-Rolf-era?

Nej, nu har jag det! Det var Markoolios sensuella röst som penetrerade bildrutan för att på ett närmast sektliknande och skoningslöst sätt omfamna hela svenska folket. Den mannen har något alldeles speciellt.

Så måste det ha varit.