Tack för den.

Det har blivit mycket Ride senaste dagarna. Väldigt mycket.

Skivan Going blank again fick mig att åter minnas en vacker sommardag i Stockholm. Jag strosade omkring på Söders gator, in bland obskyra gränder och så ut igen på Götgatan. T-shirt och glass, ja ni vet, hela den biten.

Men skivan då? Jo, i en musikaffär (minns inte namnet) hittade jag den. Jag var där inne för att smeka och känna på de där gitarrerna man aldrig köper, modellerna som idolerna någon gång kört med. Jag fick nöja mig med att dregla. Going blank again - däremot - var inom ekonomiskt räckhåll. Den stod i ett skivställ med enbart skräp.

Mr Music i massor.

Och en Rideplatta.

- Vad ska du ha för den här skiten, frågade jag och höll slugt upp två apdåliga plattor samt Going blank again. Som för att kamouflera pärlan jag hade i min hand.

- Ja, du, trettio? svarade den långhåriga ex-rockaren.

- Visst.

Mitt självgoda leende utanför butiken gick inte att misstolka - affären var mycket lyckad, och jag barnsligt nöjd.

Bästa spår på Going blank again: Twisterella. (Blir pop så mycket bättre?)