Ändå.

Om jag får tänka lite fritt: Håkan Hellström – Nu kan du få mig så lätt … Alf – Augustibrev … Peggy Lejonhjärta – Förlorare … Thåström – Fanfanfan. Och nu Säkert – Det kommer bara leda till nåt ont.

Jag vet inte riktigt exakt vad, men någonting hos mig är det som vill föra samman det där exklusiva gänget. Förlorare och Det kommer bara leda till nåt ont är båda duetter – där har vi en möjlig ingång. Men resten då? Visst, svensksjungande pop/rock-musiker är de allihopa och det är nog ett kriterium. Fast då ställer den sluge frågan om var Kent håller hus. Jakob Hellman?

Ja, titta inte på mig, jag vet inte. De kanske inte är skitiga nog?

Men om vi för en stund struntar i varför och i stället tittar närmare på den sista guldklimpen. Bussresor öppnar dörrar för fokuserande och kvalitativa musiklyssningar. Jag tog tillfället i akt att syna nya skivan Säkert! medan jag färdades norrut i Mellansverige i helgen. Ganska snabbt insåg jag vilken genialisk platta jag hade att göra med. Av de elva spåren är sex-sju mitt i prick. Men ännu mer anmärkningsvärt: skivans två duetter är så kriminellt idiotbäst. Typ som sommarloven under barnaåren.

Jag kommer ihåg hur golvad jag blev första gången jag hörde Anders Wendin duett med Sarah Dawn Finer i låten Positive Vibrations. För visst är det så att en bra duett smäller högre än det färre alternativet. Det tror jag.

När Annika Norlin nu har lyckats med bedriften att knåpa ihop två stycken minst sagt strålande duetter tackar jag hjärtligast. Det här är förbaskat bra! Och speciellt i dystra relationsdramat Det kommer bara leda till nåt ont där Markus Krunegård – sångare i Laakso - hjälper Annika att framföra en av de mest gripande svenska popduetter jag hört på väldigt länge. Snacka om påtagliga gnistor. Smack! Rakt in i hjärtat. Jag sitter kvar med en känsla av obehag i kroppen, och i just det här fallet är det högsta betyg.

Efter de dryga tre och en halv minuterna som låten i sann popmanér utnyttjar har jag en enda tanke i huvudet: en gång till.

En gång till.