Zelmanimani.

Underbara spöket Sophie Zelmani släpper i dag nytt material. Det var väl ett trevligt och överraskande inslag på en annars ordinär onsdag? För er som inte visste det alltså. Varsågod.

Läs mer om hela faderullan här, här, här och här.

Nu har jag bara lyssnat på ett par låtar, men hon har redan gripit tag i mig, uppmanat mig till att sitta ner vid hennes bord, och om jag ska vara ärlig kommer jag nog bli kvar där ett bra tag till.

Vilken kvinna.

Men.

När jag läser intervjun i DN får jag en känsla av olust kring personen Sophie. Läder och gamla bilar? Som intresse? Varningspilarna träffar mig rätt i nyllet. Eftersom jag kommer från Västerås har jag fått uppleva en och annan fylleraggarhelg (Power Meet - någon?). Så när orden läder och amerikanare nämns i samma artikel blir jag orolig.

Se upp, plötsligt är du nere i skiten, Sophie!

Carola-retuschen på skivomslaget var däremot en sobert tilltagen historia. Eller kanske inte.

Fy på mig. Nu ska jag sluta klaga och i stället lyssna lite mer på förförerskan. För det är vad hon är.

Trots allt.