Mr Peetee.
Jag har lånat en fantastisk bok på biblioteket. Den är så intressant att jag känner ett starkt behov av att frigöra utrymme åt den i min bokhylla. Men det finns ett ofrånkomligt problem i den här annars så sockersöta historien.
Boken är slutsåld. Sen länge. Och det planeras inget återsläpp (vad jag vet åtminstone).
Så vad gör man? Som jag ser det finns det fyra alternativ.
1. Jag lämnar tillbaka boken med svårartad och närmast virusliknande vemodighet som följd.
2. Jag tar med boken till biblioteket, visar upp den för personen bakom informationsdisken och säger något i stil med: "This is my book. There are many like it but this one is mine. My book is my best friend. It is my life. I must master it as I must master my life. Without me, my book is useless. Without my book I am useless." Sen blinkar jag med ögonen, viftar med öronen och ser allmänt valpig ut. Förhoppningsvis blir personen bakom disken så rörd att denne ger mig boken. Gratis.
3. Jag tar med boken till biblioteket, visar upp den för personen bakom informationsdisken och säger något i stil med: "Hej. Jag lånade den här boken av er för en månad sen. Nu tänkte jag behålla den, ja alltså stjäla den, och därför undrar jag redan nu vad jag blir skyldig er? Jag kommer ju aldrig lämna tillbaka den." Om jag har tur blir beloppet inte allt för saftigt för min studentekonomi, och jag kan belåtet gå hem och placera min skatt på sin kejsarplats i bokhyllan.
4. Jag sätter aldrig mer min fot på biblioteket, utan väntar och ser vad som händer med böter och dylikt.
Efter mucho funderande leder trean.
Men just nu har jag - tack vare campus vägran att ha ett café öppet till längre än tre på fredagseftermiddagen - druckit obeskrivligt äckligt snabbkaffe från en urkukad kukautomat (ursäkta), så humöret är inte på topp och därför känner jag för att lägga till lite vapen och våld på alternativ tre. Vifta lite med ett avsågat hagelgevär och droppa ett par hiphop-gansta-rhymes.
För sånt är jag bra på.
Boken är slutsåld. Sen länge. Och det planeras inget återsläpp (vad jag vet åtminstone).
Så vad gör man? Som jag ser det finns det fyra alternativ.
1. Jag lämnar tillbaka boken med svårartad och närmast virusliknande vemodighet som följd.
2. Jag tar med boken till biblioteket, visar upp den för personen bakom informationsdisken och säger något i stil med: "This is my book. There are many like it but this one is mine. My book is my best friend. It is my life. I must master it as I must master my life. Without me, my book is useless. Without my book I am useless." Sen blinkar jag med ögonen, viftar med öronen och ser allmänt valpig ut. Förhoppningsvis blir personen bakom disken så rörd att denne ger mig boken. Gratis.
3. Jag tar med boken till biblioteket, visar upp den för personen bakom informationsdisken och säger något i stil med: "Hej. Jag lånade den här boken av er för en månad sen. Nu tänkte jag behålla den, ja alltså stjäla den, och därför undrar jag redan nu vad jag blir skyldig er? Jag kommer ju aldrig lämna tillbaka den." Om jag har tur blir beloppet inte allt för saftigt för min studentekonomi, och jag kan belåtet gå hem och placera min skatt på sin kejsarplats i bokhyllan.
4. Jag sätter aldrig mer min fot på biblioteket, utan väntar och ser vad som händer med böter och dylikt.
Efter mucho funderande leder trean.
Men just nu har jag - tack vare campus vägran att ha ett café öppet till längre än tre på fredagseftermiddagen - druckit obeskrivligt äckligt snabbkaffe från en urkukad kukautomat (ursäkta), så humöret är inte på topp och därför känner jag för att lägga till lite vapen och våld på alternativ tre. Vifta lite med ett avsågat hagelgevär och droppa ett par hiphop-gansta-rhymes.
För sånt är jag bra på.
Labels: allmänt
2 Comments:
Jag som har viss erfarenhet av bibliotek och böcker och ja...du vet...har ett tips. Gå dit UTAN bok och säg att du har tappat bort den samtidigt som fejkar hundögon och gråt i halsen. Sen frågar du vad du kan göra åt saken. Då kommer du antagligen få veta kostnaden och kan sen ta ställning till om du vill "hitta" boken igen som lustigt nog halkat ner bakom soffan...
Eller så kan man ju alltid kopiera...
Efter det här halvkriminella inlägget väljer jag att vara anonym, men du vet ju vem jag är.
Hallå, jag gillar inte sånt här alls. Vad heter boken? Mysterier intresserar mig inte. Jag vill ha svar.
Post a Comment
<< Home