Att komma till skott.

Jag har många visioner här i livet. En är att jag oftare ska greppa tag i den där gitarren – som nuförtiden närmast kan ses som en möbelpjäs – för att sätta mig ner och pränta in ett par nya låtar. Knappast svårt eller tidsödande, men ändå, det är sällan jag får tummen ur…

Och så är det med många av mina visioner. Jag ska bli bättre på ditt och datt, men nånstans på vägen till själva utövandet snubblar tanken till och en annan tar snabbt över.

"Just ja, jag skulle ju göra det där först."

Men i går höll sig tanken på fötterna.

Mitt studentliv präglas i mångt och mycket av just studentlivets alla kännetecken. Onödigt långa sovmorgnar, intensiva tentaveckor, urusel ekonomi och – framför allt – oroväckande ensidig, dålig kost.

Varför är det så? Kosten kan ju med enkla försök och en gnutta planering åtgärdas, åtminstone till en viss del. Så sant så. I går gjorde jag och Lina slag i saken. Skygglapparna på, och för en kort stund glömde jag min kulinariska studentkost och allt vad det innebär. Det kändes bra. Smaka på resultatet: God sallad, ännu godare kycklingpaj och ett glas rött (jag vet, vi glömde vitlöksbaguetten). Jämför sen med korvstroganoff.

Sa jag att det kändes bra?

Bort med pasta och nudlar, in med trevligare rätter – i alla fall ibland, som omväxling och ett steg i rätt riktning när det gäller min alldeles egna kokkonst. Övning ger färdighet, heter det, och jag tror stenhårt på det.

Men nu är det måndag, och för lång sovmorgon - märkvärdigt nog – resulterar i allt annat än fina kycklingpajer och andra skapelser som skulle få vilken gastronom som helst att uttrycka sig i enbart superlativer.

Nu är den där gastronomen i stället formidabelt fåordig.

Tro mig.