Kalla mig gärna tönt.

Jag har fått höra att jag är en pojk som ofta får för mig saker och ting. Som att jag bara måste se Så ska det låta på fredagar. Och att vanlig, sockerbajsande, läsk är självaste hin håle - tänderna, tänk på tänderna för sjutton. För att nämna några företeelser.

Att jag har dille på pingis - ja, sporten, bordtennis alltså - är det senaste.

I jakten på en förklaring till det här beteendet har begreppet "tönt" mer och mer utkristalliserats som det rätta svaret på gåtan. Jag vill nog uppfattas som lite töntig. Och då tittar man på Så ska det låta en fredagkväll. Man tycker pingis är ballt och att lightläsk är det enda alternativet när det ska drickas stickedricka.

Min bild av ordets innebörd är kanske något förvrängd, förskönad, förskräcklig eller helt åt skogen fel. Men jag bryr mig inte. Så länge jag tycker mig utstråla den positiva töntkänslan, är jag nöjd.

Och det är jag.

Nöjd.

(Vilket töntigt inlägg det blev. Förlåt. Speciellt till dig Peking.)