Mästaren och Monika.
Som barn var jag en fena på att vinna priser i radio. Biobiljetter, filmer, skivor – jag tog hem det mesta. Det var nästan som att vår hemtelefonlinje ingick i en mystisk överenskommelse med P4 Västmanland (radiostationen). Varje gång det var dags för tävling satt jag redo med telefonen i högsta hugg. Och varje gång kom jag fram till Monika - programledaren.
Men det var för mer än tio år sen. Och tråkigt nog har jag ända sen dess varit inne i en svacka.
Till slut tröttnade jag.
Nu vinner jag ingenting. Jag försöker inte ens längre, det är liksom ingen idé. Men däremot händer det då och då att jag i minnet letar fram de där telefonsamtalen från guldåldern. Leendet tittar fram.
Jag saknar helt enkelt den där spöklika överenskommelsen.
Jag saknar Monika.
Och priserna – så klart.
Men det var för mer än tio år sen. Och tråkigt nog har jag ända sen dess varit inne i en svacka.
Till slut tröttnade jag.
Nu vinner jag ingenting. Jag försöker inte ens längre, det är liksom ingen idé. Men däremot händer det då och då att jag i minnet letar fram de där telefonsamtalen från guldåldern. Leendet tittar fram.
Jag saknar helt enkelt den där spöklika överenskommelsen.
Jag saknar Monika.
Och priserna – så klart.
Labels: nostalgi
0 Comments:
Post a Comment
<< Home