Varma veckor.

Warm Night med The Concretes smyger fram ur högtalarna.

Jag kastas tillbaka ett par år.

Det är vår och vädret är inne i en alldeles perfekt, glädjebringande formkurva. Jackan behöver inte längre hänga med, det räcker med en tjock tröja. Luften är ljummen nog - det är på den nivån förstår ni.

Herr Hellström spelas i bilstereon. Jag har fått låna cabrioleten över dagen och leendet som sitter fastklistrat i fejjan på mig är så äkta något kan vara. Inte bara för vädret, musiken, och bilen, utan för alltihopa och allesammans. Livet, kanske.

Jag är tio minuter tidig så jag tar en extra sväng runt området. Tio minuter för mig själv, som en bra pojk uttryckt det.

På bestämd ser jag henne sen kliva ut från sin port. Stora solglasögon, becksvart hår, tjusig vårjacka och så vidare. Jag vinkar till henne, mesigt och försynt, och hon svarar med ett leende. Även om jag där och då hade skygglapparna på, borde jag förstått eller i alla fall anat. Skit samma, jag ville väl bara inte.

Vi åkte omkring och njöt hela den dagen. Köpte glass när vi egentligen var betydligt hungrigare än så, satt i gräset vid det där slottet och snackade om allt och inget, spådde varandra i sanden (utan större framgång) och ja, ni vet, Livet - igen.

På kvällen försvann solen och värmen. Vi höll hos inomhus i hennes lägenhet. Hos värmen. Spelade skivor som människor jag träffar egentligen inte ska äga, för det är ju en orimlig och naiv tanke att såna människorna finns. Men hon fanns. Och vi avverkade skiva efter skiva, drack billigt vin och lagade lagom dyr mat.

Jag minns speciellt The Concretes och Warm Night från den tiden. Den snurrade friskt, och därför fann den liksom en bekväm plats att slå sig till ro på i mitt huvud, för att efteråt kunna göra sig själv och de där veckorna påminda gång på gång på gång på gång. Som i kväll.

Det är märkligt hur vissa låtar etsar sig fast, medan andra snabbt pyser vidare i minnet. Den här har bestämt sig för att stanna.

Kanske för att jävlas. Kanske för att just påminna om en fin ungdomstid.

Eller helt enkelt för att det är en sjukt bra låt.