Lördagaristheshit

Jag är sjuk. Halsont och feber har steg för steg tagit kontroll över min ynkliga kropp. I vanliga fall skulle jag, nästan, uppskatta detta faktum. Att vara lite småsjuk har nämligen sin förtjusning, tycker jag. Bara det inte kommer för ofta. Men i dag - just nu - är jag så fruktansvärt rastlös. Har redan sett en film, ätit godis och ringt vänner och familj. Alla punkter är avprickade. Visst, jag har ett gäng sidor att läsa och ett gäng arbeten att skriva, men det är lördag kväll, jag är själv och min granne kör dunkadunka-musik. Och i detta nu börjar även tabletten att verka - summa summarum: jag vill inte stanna hemma i kväll. Jag är en dålig människa med egoistiskt uppsåt i kväll. Förlåt mig.

Fields of Gold med Eva Cassidy. Vilken låt, vilken tjej. Det skulle vara det att jag stannar hemma och trycker in repeatknappen, tänder några billiga ljus och blundar. Blundar. Men jag tror inte det. Inte i kväll. Hallelujah med Jeff Buckley är trots allt ingen dum låt att promenera med, genom en mellanstor stad i skymningstid.

Har tänkt lite och kommit fram till att det finns tre måsten i kväll: Vänner, Kvarteret Skatan samt pizza. Vissa saker får man försöka tränga undan. Att vara sjuk är ändå bara något psykologiskt.

Höststartens konstaterande nummer ett: Jönköping är sjuk mycket Hallsta – speciellt på fredag- och lördagkvällar. Och nummer två: Jag vill inleda en personlig fejd med någon. Inte en ”jag-hatar-dig-och-vill-döda-dig-med-en-skyffel-och-potatissäck-så-fort-jag
-ser-dig”-fejd, utan snarare en fejd i Seinfeld-stil. Låter det konstigt? Nej, precis. Det borde vara en mänsklig rättighet.

Snart riksdagsval. Någon som vill köpa min röst? Jag säljer. eBay-generationen, ni vet…

Och bättre sent än aldrig, förra veckans musik: