Min medfödda talang.

Sitter och lyssnar på gamla klassiska Oasislåtar från den där gulderan när Noel spottade ur sig mästerverk på mästerverk. Som b-sidorna Talk Tonight och The Masterplan. Och stråkpampiga julsingeln Whatever. Den mannen och nittiotalet funkade bra ihop. Ett helt okej team så här med facit i hand. Sen sket det sig rätt rejält, men det hör inte hit. Inte nu i dag i alla fall.

Kanske var knarket receptet på hans framgång. Men det stjälpte nog (nästan) lika mycket som det hjälpte. På det stora hela.

Och apropå knark: När jag dricker för mycket kaffe under en dag känns det som att jag knarkat hela dagen i stället. Som nu.

Nej. Jag skriver inga klassiker, med ackordet asus4, som Noel gjorde under sina rus.

Men.

Jag ser neonrosa elefanter på enhjulingar som gång på gång ropar mitt namn. Och jag ser Simba och Scar i Flintavärlden. Och ibland Kinderägg som pratar med Kalle Anka-röst - om jag har tur.

Noel är nog lite avundsjuk. Trots allt.