Om att vara snäll.

Jag smet in på Hemköp i dag. Lite i smyg sådär eftersom jag är en ICA-människa vanligtvis. Men om man bor i Sveriges Jerusalem får man lov att rucka lite på sina principer så här på söndagarna. Många affärer har nämligen stängt och folket vilar i sina hem. Precis som sig bör.

När jag stod och packade ihop alla varor knackade någon på min axel. Det var en äldre dam. Hon såg farmorsnäll ut och för en sekund kändes det som att vi två skulle hem och laga lasagne. Som farmor min.

- Jo, jag undrade bara om du vill ha sportdelen, hon räckte fram Aftonbladets rosa sportdel, jag slänger den bara ändå så den gör nog mer nytta hos dig.
- Vad snällt, man får tacka så mycket, och ni får ha en fin kväll, sa jag pojkaktigt och nästan lite servilt.

Apropå gårdagskvällens diskussion om den där "att vara snäll"-boken - vilket vackert exempel. Minst sagt.

Föredömligt snällt gjort, tänkte jag, och knackade på personen bakom mig.

- Jo, jag ...