Drama i spritbutiken.

Systembolaget på Väster i Jönköping, 17.40:

En medelålders kvinna sitter i kassan. Hon är märkbart sugen på hemgång. Jag är tvåa i kön. Mannen framför mig har kraftig ansiktsbehåring och ser ut att vara trettinånting. Han lägger upp två mellanburköl på bandet, och väntar på att få dra sitt Visa-kort.

Kvinnan: Leg?
Mannen (koncentrerar sig fullt på magnetremsan): …
Kvinnan (irriterande): Ehum! Leg?
Mannen: Huh?
Kvinnan: Ja, har du leg med dig?
Mannen: Sorry?
Kvinnan (artikulerar tydligare): Leg?
Mannen: Id?
Kvinnan (med bred småländska): Yes, I must see id.
Mannen börjar fippla med sin plånbok, och drar till slut fram papperskopior på sitt pass.
Kvinnan (med svengelska): No no no, jag måste få se id!
Mannen: What? Here – id.
Han räcker fram sina A4-papper.
Kvinnan: Riktigt id please!
Mannen (med halvtaskig engelska): But I’m 34, come on! Look at me.
Kvinnan: No, I must see plast-id.
Mannen suckar och lämnar butiken utan sina två mellanöl.

Jag betalar mitt vin, och går mot utgången. Halvvägs dit möter jag mannen. Han håller sina papperskopior i handen och går med bestämda steg mot kvinnan i kassan. När hon ser honom vänder hon sig om till sin kollega.
Kvinnan (suckande): Kan du ta honom här?
Kollegan: Haha, nej du, han får du allt behålla för dig själv.

Jag vänder mig om och fortsätter mot utgången. Funderar snabbt på köpa de där två ölen åt honom, men struntar sen i det.

Det är fult att langa har jag lärt mig.

Även om det bara gäller två mellanöl. Och en trettinånting. (Han kan ju ljuga.)