Karatetårar.
Kanske var det det intensiva matintaget - med följden att alla kroppsnivåer kom till sin rätta - som gjorde det. Kanske var det dagen, måndagen, i sig. Någonting var i alla fall orsaken till att en liten rännil av tårar letade sig ner från ögonen till kind och mun medan jag tittade på filmen Sök. Ett egendomligt intermezzo.
Filmen Sök. Då fällde jag tårar.
Killar.
Gråter.
Inte.
Speciellt inte till filmer. Och verkligen inte-inte - nej tack! - till mediokra svennefilmer.
Min panna är varm. Jag yrar och tangentbordet ljuger och jag käkar granater till frukost. Hej!
Filmen Sök. Då fällde jag tårar.
Killar.
Gråter.
Inte.
Speciellt inte till filmer. Och verkligen inte-inte - nej tack! - till mediokra svennefilmer.
Min panna är varm. Jag yrar och tangentbordet ljuger och jag käkar granater till frukost. Hej!
posted by Petter at 21:01
3 Comments:
Jag kan gråta som ett barn till vissa filmer. Har du sett "Finding Neverland" (2004) med Johnny Depp?
Den fick mig att böla som tusan på slutet!
jo. den har jag sätt. men jag tror inte att den rörde upp så mycket känslor hos mig.
däremot minns jag en kevin costner-film för många år sen, a perfect world, där jag bölade som ett litet barn till slutscenen. hoho.
Ja den filmen! Jag bölade jag med i slutet när kidden... oj, kanske inte ska avslöja...
Hursomhelst, min poäng här: klart killar kan gråta!! Det visar på
1. känslighet
2. ärlighet
3. ödmjukhet
Så släpp bara ut tårarna Petter! Det är fett hett!
Post a Comment
<< Home