Koncisa humörsvängningar.
Jag tänkte först skriva ett inlägg på typ två ord. Och sen länka till en DN-artikel. Men då hittar jag nog en primitiv rörbomb i brevlådan i morgon, med tanke på reaktionerna i går, så jag skippar nog den.
Har tänkt på en grej. Vad är det med tvättstugor och humörsvängningar? Vad är det för beef egentligen? Det handlar liksom om kläder. En strumpa från H&M, två kalsonger från tennisnissen och ett par tröjor från överallt och ingenstans. Men det spelar ingen roll. Nej nej. Om det är någon som kör över tiden, och snällt lånar ett par minuter från ens egen, är det som att man hittat flickvännen skvalpandes med bästa vännen.
Incidenten ger samma effekt.
Och likadant om det är lite ostädat i stugan.
"76T#D/#”%Q&NHF#/#R()#J!"
För att det ligger lite kvarblivet tvättmedel i behållaren. Hur logiskt beteende är det – egentligen?
Det roliga är att det går över lika som det kom. Svosch, säger det, och så är läget under kontroll igen. Ansiktet har åter fått sin naturliga kulör och fradgan har hittat tillbaka in i munnen igen. Det enda som avslöjar den kärnfulla humörsvängningen är frustandet som sakta, sakta tonas bort.
Ända tills man på tillbakavägen stöter på grannen som frågar lite försynt om hon får låna torkskåpet "eftersom klockan visst hade stannat".
Genomsnäll och mesig svenne som man är säger man självfallet "men vilken fråga människa – klart du får det!".
Tur att tankar är privata.
Har tänkt på en grej. Vad är det med tvättstugor och humörsvängningar? Vad är det för beef egentligen? Det handlar liksom om kläder. En strumpa från H&M, två kalsonger från tennisnissen och ett par tröjor från överallt och ingenstans. Men det spelar ingen roll. Nej nej. Om det är någon som kör över tiden, och snällt lånar ett par minuter från ens egen, är det som att man hittat flickvännen skvalpandes med bästa vännen.
Incidenten ger samma effekt.
Och likadant om det är lite ostädat i stugan.
"76T#D/#”%Q&NHF#/#R()#J!"
För att det ligger lite kvarblivet tvättmedel i behållaren. Hur logiskt beteende är det – egentligen?
Det roliga är att det går över lika som det kom. Svosch, säger det, och så är läget under kontroll igen. Ansiktet har åter fått sin naturliga kulör och fradgan har hittat tillbaka in i munnen igen. Det enda som avslöjar den kärnfulla humörsvängningen är frustandet som sakta, sakta tonas bort.
Ända tills man på tillbakavägen stöter på grannen som frågar lite försynt om hon får låna torkskåpet "eftersom klockan visst hade stannat".
Genomsnäll och mesig svenne som man är säger man självfallet "men vilken fråga människa – klart du får det!".
Tur att tankar är privata.
posted by Petter at 20:11
3 Comments:
Läste precis kommentarerna du fick för rockyinlägget. och jag blir helt paff när jag läser det där. vet inte om man ska skratta eller gråta. Människor kan vara för jävliga ibland. Men här har du en trogen läsare iaf som inte bryr sig om om du skriver en rad eller en hel bok, så länge du skriver det du känner för och vill. =)
Instämmer vekligen med pernilla!! (även om det kanske e lite mesigt att hålla med hela tiden, men det e onödigt att upprepa med..jag har skrivit om det i min blogg med...)
Go Petter go!
Har underbar utsikt från min praktik. Över slottet,folkvimlet och....TADAA....BRUNÅN!!! Som en sörjig chokladpudding breder den ut sig som en lervälling i blaskregnet.
/Lina
Post a Comment
<< Home