Livet. Och alla svåra val.
Västerås lider av samma klubbproblem som Jönköping - det finns inget. I princip. Och det är väl likadant som för resten av Sveriges icke tre största städer, förmodar jag.
Men i går blev det en lyckad kväll ändå.
Bill och Bob heter en krog i stan som kan likställas med Bongo Bar i Jönköping. Det är ungefär samma sorts människor, samma sorts namnindelning på menyerna och - framför allt - samma sorts musique. Den första och sista liknelsen är det bästa med de två uteställena. Tror jag.
I går var det galet bra på Bill och Bob - musikmässigt. Att folk hellre vickar på höfterna till senaste Timberlakehiten är katastrofalt jättekonstigt. Men så är det tyvärr, och därför blir det bra skumma typer som hänger på de mer "alternativa" haken. Som Bill och Bob. Men å andra sidan är det mer intressant med just sådana människor. För jag finner inget intresse i individer som fullkomligt tokignorerar mer eller mindre kulturella trevligheter. Människor som hellre tittar på American Pie 8 än En kärlekshistoria. Och människor som aldrig förstått det fantastiska med en Sufjan Stevens-skiva.
Det där lät äckligt pretentiöst.
Och det är det väl kanske också.
Jag skiter i vilket.
Tillbaka till kära Bill och Bob. Det börjare med att vi direkt i entrén bjöds på Postal Service. Kunde varit sämre. Sedan flöt det på under kvällen och när lamporna tändes och det var dags att röra på sig hade bland annat Sufjan Stevens, Ride, Fibes, oh, Fibes och Midlake presenterat sig.
På närliggande utestället Pluto hade Sean Paul ljudit friskt.
Attans också.
Men i går blev det en lyckad kväll ändå.
Bill och Bob heter en krog i stan som kan likställas med Bongo Bar i Jönköping. Det är ungefär samma sorts människor, samma sorts namnindelning på menyerna och - framför allt - samma sorts musique. Den första och sista liknelsen är det bästa med de två uteställena. Tror jag.
I går var det galet bra på Bill och Bob - musikmässigt. Att folk hellre vickar på höfterna till senaste Timberlakehiten är katastrofalt jättekonstigt. Men så är det tyvärr, och därför blir det bra skumma typer som hänger på de mer "alternativa" haken. Som Bill och Bob. Men å andra sidan är det mer intressant med just sådana människor. För jag finner inget intresse i individer som fullkomligt tokignorerar mer eller mindre kulturella trevligheter. Människor som hellre tittar på American Pie 8 än En kärlekshistoria. Och människor som aldrig förstått det fantastiska med en Sufjan Stevens-skiva.
Det där lät äckligt pretentiöst.
Och det är det väl kanske också.
Jag skiter i vilket.
Tillbaka till kära Bill och Bob. Det börjare med att vi direkt i entrén bjöds på Postal Service. Kunde varit sämre. Sedan flöt det på under kvällen och när lamporna tändes och det var dags att röra på sig hade bland annat Sufjan Stevens, Ride, Fibes, oh, Fibes och Midlake presenterat sig.
På närliggande utestället Pluto hade Sean Paul ljudit friskt.
Attans också.
posted by Petter at 12:04
2 Comments:
Åh va underbart! Tänk om det kunde finnas fler sådana ställen i detta avlånga land. Skulle göra mig på gott humör! Se tex på tråkborås (förlåt att boråsare) jag har vart ut på lokal 4 ggr sedan jag flyttade hit i september. varför inte fler ggr? jo, för att det enda som boråsdjarna vet va det e för nåt är carola eller mr timberlake.. inte min del av kakan om man säger så... ;)
så är det nog - tyvärr - i de flesta städer. men ibland ploppar det upp undantag. och det är ju bra.
Post a Comment
<< Home