Don't touch my property
Jag tog tåget hem i dag.
Det är ett märkligt transportmedel. Avlånga som sjutton. Och jämt - verkligen jämt - är platsen som man bokat åt sig själv upptagen. Och lika ofta känner man intimt och tacksamt hur svordomarna haglar inombords hos resenären man pensionärsvänligt bett att omplacera sitt gods (sig själv).
Rätt ska vara rätt. Jag har betalat, inte du.
Men det spelar visst ingen roll när det gäller platser på tåg. "Kan du inte sätta dig på en av dom andra lediga platserna?" är standard. "Visst. Men ett problem: Det är inte min plats, och alltså kan jag själv råka hamna i samma sits som du är i nu din trotsiga idiot!", är inte mitt svar på den uppmaningen. Men det kunde. I en bättre värld.
I stället säger jag något i stil med "joo, det kan jag väl", och ändrar sen min destination som den hund jag är.
Och visst; egentligen spelar det ingen roll. Men det är bara det att när jag har min plats så är det min. Oavsett hur fullt tåget blir eller är. Jag kan lugnt somna in utan störningsmoment i stil med "ursäkta mig, du sitter faktiskt på min plats". Det blir dessvärre svårare om jag sitter på en annans plats.
Jag har flertalet gånger varit med om farsliknande situationer där personer försökt dirigera om i stort sett hela tågvagnar. Enbart därför att denne person (och dess följe) bara måste sitta bredvid varandra. Och alla låter sig styras - det är ju Sverige vi pratar om.
Kalla mig dryg gubbfan. Gör det. Men jag skickar i alla fall inte in en insändare i den lokala tidningen.
Där går gränsen.
(I stället skriker jag till här på bloggen.)
Det är ett märkligt transportmedel. Avlånga som sjutton. Och jämt - verkligen jämt - är platsen som man bokat åt sig själv upptagen. Och lika ofta känner man intimt och tacksamt hur svordomarna haglar inombords hos resenären man pensionärsvänligt bett att omplacera sitt gods (sig själv).
Rätt ska vara rätt. Jag har betalat, inte du.
Men det spelar visst ingen roll när det gäller platser på tåg. "Kan du inte sätta dig på en av dom andra lediga platserna?" är standard. "Visst. Men ett problem: Det är inte min plats, och alltså kan jag själv råka hamna i samma sits som du är i nu din trotsiga idiot!", är inte mitt svar på den uppmaningen. Men det kunde. I en bättre värld.
I stället säger jag något i stil med "joo, det kan jag väl", och ändrar sen min destination som den hund jag är.
Och visst; egentligen spelar det ingen roll. Men det är bara det att när jag har min plats så är det min. Oavsett hur fullt tåget blir eller är. Jag kan lugnt somna in utan störningsmoment i stil med "ursäkta mig, du sitter faktiskt på min plats". Det blir dessvärre svårare om jag sitter på en annans plats.
Jag har flertalet gånger varit med om farsliknande situationer där personer försökt dirigera om i stort sett hela tågvagnar. Enbart därför att denne person (och dess följe) bara måste sitta bredvid varandra. Och alla låter sig styras - det är ju Sverige vi pratar om.
Kalla mig dryg gubbfan. Gör det. Men jag skickar i alla fall inte in en insändare i den lokala tidningen.
Där går gränsen.
(I stället skriker jag till här på bloggen.)
Labels: reflektion
posted by Petter at 19:46
1 Comments:
Alla borde prompt sluta att acceptera att någon sitter på en plats som man själv har betalt för. Det är en skön igenkänning i det här inlägget, förresten.
Jag tänker på förra avsnittet av Världens modernaste land, där svenskars konflikträdsla/konfliktovana diskuterades. I slutsekvensen pratar Fredrik Lindström i telefon med en vän och berättar:
"Du vet, jag blev fullständigt rasande på henne. Något så djävuliskt fräckt va´ - att säga så till mig, ja, det tycker jag också. Nä, jag sa ingenting. Men du, vet du vad jag har gjort? Jag har skrivit en ”Dagens tistel” som kommer in i tidningen imorgon. Så nu kommer hon att få."
Post a Comment
<< Home