"Skriv ett personligt meddelande"
Jag har tidigare deklarerat min synpunkt kring msn-eftertexter.
Nu är det dags att spä på agitationen.
Det måste finnas fler än jag som finner msn-fenomenet kräkgalet humoristiskt.
Jag känner flera.
Men om ni mot all förmodan inte har reagerat är ni just dem jag skrattar åt. Ni är personerna som känner att era liv, vad det än gäller, är så in i norden viktiga för precis alla ni känner. Jämt.
Jag känner flera.
Ni, som är så viktiga, bör lyssna noga nu: ni har fel. Vi, jag vet att jag pratar för många, skiter i att din helg varit "heeelt crazy, haha" och att du nu är "så jävla bakis, men det är lugnt jag älskar er ändå mina älsklingar!!!!!". Och vi bryr oss inte särskilt mycket om att du "är i duschen, tillbax om 5-10 min, puss!!!", eller att ditt tillstånd bäst beskrivs "shiiit vad trött jag är, knappt någon sömn alls förra natten *tihi*. ring på mobilen om ni vill nått!!".
Vi.
Bryr.
Oss.
Inte.
Det finns dock ett mörkt orosmoln kring det här. Tänk om min blogg är ett substitut för eftertexter. Tänk om jag skulle vara the no1 eftertexter, om det inte vore för efter regn kommer solsken. Det är inte helt omöjligt, för båda kanalerna bygger på samma grundidé (för mig då): en möjlighet att skrika ut till alla hur (o)intressant liv jag lever.
Men det som bryter ner mitt resonemang till ren bullshit - tack och lov - är det faktum att bloggen fungerar som en slags terapi för mig. Och den tjänsten tror jag att eftertexterna på msn knappast erbjuder.
Inte för mig i alla fall.
Och ni.
Bryr.
Er.
Inte.
När ni gör vad ni nu gör i kväll, lyssna på The Arcade Fire - Neighborhood #3 (Power Out).
Skål.
Nu är det dags att spä på agitationen.
Det måste finnas fler än jag som finner msn-fenomenet kräkgalet humoristiskt.
Jag känner flera.
Men om ni mot all förmodan inte har reagerat är ni just dem jag skrattar åt. Ni är personerna som känner att era liv, vad det än gäller, är så in i norden viktiga för precis alla ni känner. Jämt.
Jag känner flera.
Ni, som är så viktiga, bör lyssna noga nu: ni har fel. Vi, jag vet att jag pratar för många, skiter i att din helg varit "heeelt crazy, haha" och att du nu är "så jävla bakis, men det är lugnt jag älskar er ändå mina älsklingar!!!!!". Och vi bryr oss inte särskilt mycket om att du "är i duschen, tillbax om 5-10 min, puss!!!", eller att ditt tillstånd bäst beskrivs "shiiit vad trött jag är, knappt någon sömn alls förra natten *tihi*. ring på mobilen om ni vill nått!!".
Vi.
Bryr.
Oss.
Inte.
Det finns dock ett mörkt orosmoln kring det här. Tänk om min blogg är ett substitut för eftertexter. Tänk om jag skulle vara the no1 eftertexter, om det inte vore för efter regn kommer solsken. Det är inte helt omöjligt, för båda kanalerna bygger på samma grundidé (för mig då): en möjlighet att skrika ut till alla hur (o)intressant liv jag lever.
Men det som bryter ner mitt resonemang till ren bullshit - tack och lov - är det faktum att bloggen fungerar som en slags terapi för mig. Och den tjänsten tror jag att eftertexterna på msn knappast erbjuder.
Inte för mig i alla fall.
Och ni.
Bryr.
Er.
Inte.
När ni gör vad ni nu gör i kväll, lyssna på The Arcade Fire - Neighborhood #3 (Power Out).
Skål.
Labels: reflektion
posted by Petter at 18:00
3 Comments:
det finns dem som gillar msn texter,sjukt mkt. jag till exempel. jag gör inte det! men, min teori är att folk vill att andra ska veta var de är någonstans...ifall det händer något kanske. typ att man halkar i duschen, då kommer man ju inte "strax tillbaka". kommer ingen tillbaka på den så exakta tiden "strax", då vet man att något är fel. smart va, de kanske helt enkelt vet nåt vi inte vet, jag är iaf "strax tillbaka" från frisören, om jag inte är tillbaka "strax" så ring polisen, jag vill ha fullt pådrag.
Jag är ju på båda sidor.
Ja, jag tycker att det kan fungera som terapi. Och ja, jag gillar intelligenta eftertexter som får mig att tänka till, förstå hur någon tänker eller dra på mungipan. Som en bra textrad.
Men nej, jag förstår inte syftet med att berätta att man "lagar mat med frida och sen film och chips". Varken terapi, intelligent, finurligt eller intressant.
Sammantaget älskar jag dem, di där små raderna. För nu är det ju faktiskt så att en skara personer får mig att fnissa åt fånerierna varje dag. Eller rent av gör så att jag tänker till.
Man kan även gå djupare in i fenomenet och diskutera kring att vi inte har några fasta punkter längre och känner oss mycket ensamma eller liknande. Men på internet ska man skriva kort (vilket eftertexterna klarar med briljans) så jag slutar nu.
/Lina - nu ska jag äta sen plugaaaa...å va tråååkiiiigt...men sen film *jippie*
Visst ska de va msneftertexter! Allas liv är viktiga hela tiden och alla borde hela tiden ta del av andras viktighet....eller nåt!?Min egen msneftertext lyder alltjämt likadan "Någonstans mellan tvättstugan och evigheten". En slags sammanfattning av mitt jätteviktiga liv!
Post a Comment
<< Home