Krokodiler och piloter.
Nu har halva ordinarie praktiktiden svischat förbi.
Halva.
Tiden.
(Vi struntar i att jag kommer vara kvar tio veckor extra. Ni vill väl ha ett blogginlägg?)
Behöver jag påpeka att det har gått fort? Okej; det har gått fort. För fort. Way för fort. Egentligen borde jag ha uträttat det dubbla av det jag åstadkommit hittills. Eller? Egentligen inte. För jag gör ett kardinalfel när jag jämför mig med de anställda på byrån. De har erfarenheten, färdigheten och – åtminstone vissa – utbildningen.
Jag har knappt någon erfarenhet, en smula färdighet och en halv utbildning.
Minns ni den där krokodilen från lågstadiematematiken? ">" och "<". Html-taggar, fast innan man hade en aning om vad i hela friden webbsidor, bloggar och mp3 var för något.
Anyway.
Min lösning:
Jag < Kollegorna
Det är inget märkligt med krokodilens beteende. Den smäktar efter det saftigaste bytet. Och det är inte jag – än.
Men mitt förstånd kopplar inte den logiken. Mitt förstånd tänker att jag måste prestera lika bra som rävarna. Minst.
Och det är en omöjlighet. En truism, om ni så vill.
Synd bara att jag själv inte förstår det. Eller det kanske inte är så olyckligt? Det naiva i mitt tänkande kanske lyfter de där berömda framfötterna lite, lite extra. Ibland behövs det nog - en övertro på sig själv. För visst tusan kan jag!
Jag kan flyga, jag är inte rädd.
Jag kan flyga, jag är inte rädd.
Jag kan flyga, jag är inte rädd.
Om jag hade varit pilot då.
Halva.
Tiden.
(Vi struntar i att jag kommer vara kvar tio veckor extra. Ni vill väl ha ett blogginlägg?)
Behöver jag påpeka att det har gått fort? Okej; det har gått fort. För fort. Way för fort. Egentligen borde jag ha uträttat det dubbla av det jag åstadkommit hittills. Eller? Egentligen inte. För jag gör ett kardinalfel när jag jämför mig med de anställda på byrån. De har erfarenheten, färdigheten och – åtminstone vissa – utbildningen.
Jag har knappt någon erfarenhet, en smula färdighet och en halv utbildning.
Minns ni den där krokodilen från lågstadiematematiken? ">" och "<". Html-taggar, fast innan man hade en aning om vad i hela friden webbsidor, bloggar och mp3 var för något.
Anyway.
Min lösning:
Jag < Kollegorna
Det är inget märkligt med krokodilens beteende. Den smäktar efter det saftigaste bytet. Och det är inte jag – än.
Men mitt förstånd kopplar inte den logiken. Mitt förstånd tänker att jag måste prestera lika bra som rävarna. Minst.
Och det är en omöjlighet. En truism, om ni så vill.
Synd bara att jag själv inte förstår det. Eller det kanske inte är så olyckligt? Det naiva i mitt tänkande kanske lyfter de där berömda framfötterna lite, lite extra. Ibland behövs det nog - en övertro på sig själv. För visst tusan kan jag!
Jag kan flyga, jag är inte rädd.
Jag kan flyga, jag är inte rädd.
Jag kan flyga, jag är inte rädd.
Om jag hade varit pilot då.
posted by Petter at 18:20
5 Comments:
Om du lägger till ett streck under det där krokodil-gapet så ser jag en trevligare lösning. För då är du mindre eller lika med...
Fast trevligaste lösningen är om du helt och hållet vänder på krokodilen. Jag anar en viss prestationslust hos dig som säkerligen saknas hos dina kollegor.
Off you go säger jag!
Kära bloggare... har troligen en helt orelevant men så relevant fråga för mig... din "bild" efter regn kommer solsken hur fick du till den? Alltså hur fick du upp den i bloggen otekniska jag lyckas inte..
Fortsätt blogga!
Be Good
känner du också av det? men jag har nästan lite väl lite att göra ibland så när man ber om mer blir man paranoid o tror att nu tänker dem att jag bara vill överprestera (man kan ju göra värre saker). ska nog söka en till praktikplats, bara för att, bara för att jag ska känna att jag gjorde praktik till 200%,typ. chin up!
tea: jag försökte lägga till ett streck under, men lyckades aldrig få till det :(
lifeylife: det är inte så knepigt. om du känner någon som kan lite html borde det gå galant. det är i templaten som man pillar lite. svårt att beskriva såhär via kommentarerna, men som sagt; fråga en vän som kan lite html.
julia: haha, jag ska sikta på 800% ;)
Jadu, man känner igen sig. Att jämföra sig med mer eller mindre rutinerade reklamrävar a lá Staffan är - inte lönt. Dessutom är han en rackare på Stonesriff tillika raljanta kommentarer i fikarummet och annan, mestadels bredbent rockmusik, vilket inte gör saken enklare. Skämt och sido. Med tanke på att bloggens retorik är allt annat än undermålig fixar du biffen galant. Avslutningsvis drar jag till med en kommentar signerat mellansvensk stad. Ha d gött. /Micke
Post a Comment
<< Home