Ung & Kåt. Nej, det var ju Ebba Grön det. Ung & rustad menar jag.

Ett par fniss.

Men framför allt ett svävande "jaha?".

Premiären av Tack gode Gud är avklarad och som så ofta under de senaste åren var det en smärre besvikelse som jäste i lägenheten efter det att eftertexten rullat färdigt. Alltså, visst, det var stundtals roligt. Men det räcker inte.

Jag ska härmed sluta ha förhoppningar.

Överhuvudtaget.

Om allt. Och alla.

Förutom när The Radio Dept. släpper ep/lp. Då vet man.

Det senaste svenskspråkiga humorprogrammet som serverade komik så som jag vill ha det var nog Ulveson & Herngren. (Att hela serien - på Discshop - kan inhandlas för en öl på krogen är nästan ett hån.) Det var väl minst två år sedan serien gick? Tiden går fort. Är det bristen på humoristiska program som påskyndar alltihopa?

Nja.

Eller nej. Jag kan inte skylla allt på teven. Det är lite nitti. Nu är det internets fel som gäller. Fast det funkar ju inte riktigt heller; alla bra serier jag följer laddar jag nämligen hem. Det här leder ingenvart. Förlåt, jag är trött och då svamlar jag lätt.

Om jag för en stund globaliserar (populärt) mitt tänkande och inkluderar anglosaxiska humorprogram så… blir det en trumpen historia för Sverige. Så jag skiter i det.

Sorry, igen. (Svamlet.)

I stället lyssnar jag på inledningen på skivan Embrace Me Beauty med The Plan. Om och om igen. Igen. Och igen.