Studentlivet - ungefär som i U2-låten

Jag dricker glögg med russin och mandlar. Min julängel är uppsatt, och mörkret anlände redan vid tre-fyratiden i dag. Det är december. Och 10 plusgrader. Helt bananas.

Många anser att vi högskolestudenter lever ett mycket bekvämt liv. Och jag håller med. Delvis. Vi kan, ofta, ta sköna sovmorgonar och omotiverat långa luncher. Vi har ingen argsint chef hängandes över våra axlar och torsdagsförmiddagar betyder per definition att "do not disturb"-skylten hänger framme.

Men - och det är ett viktigt men - det finns anledningar till att tänka efter en extra gång eller två innan man förskönar högskolelivet. Ungefär en vecka per månad är ditt liv upp och ner. Ditt hem är inte ditt hem längre, invecklade och vetenskapliga - det där är viktigt - teorier är dina bästa vänner och vad din sovrytm beträffar: glöm den! Men det är inte slut där. Direkt efter denna trevliga vecka är det bara att sätta sig ner och börja plöja igenom ny kurslitteratur; när du egentligen behöver lugn och ro.

Och då har jag inte ens nämnt studentekonomin. Man har räknat ut att studiemedlet inte uppnår gränsen för en skälig levnadsstandard, och det är ju... snällt. Så när du köpt dina böcker för den kommande kursen, betalat hyran och telefonräkningen är det Euro Shopper-nudlar och fulravioli som står på menyn.

Så det händer att jag då och då drömmer mig bort. Faktiskt. Men samtidigt trivs jag med att vara student. Bono förklarar det rätt bra när han sjunger "I can't live with or without you".

Eller inte. Om någon erbjöd mig ett fint jobb skulle jag ta det. Direkt.