Det är nära nu

Jag är i slutspurten av tentapluggandet. Det märks. Lägenheten är minst sagt stökig, magen kurrar friskt efter ohälsosamt många koppar kaffe och kylen är lika fattig som energin i min kropp.

Klockan 12 i morgon är det över. Jag ska fira med att handla mat, storstäda och dricka saft.

Och i morgon, alternativt lördag, publicerar jag min intervju med Love Olzon. Den måste ni kolla in.

Nu ska jag fortsätta, vägrar ge upp så här nära målet.

Jag tror på dig Crillan

Snart får vi veta. Sverige - Rymden 1-0 eller 0-1. Ända sen Percy Tårar har jag förknippat fenomenet Christer Fuglesang med en extra stor portion humor. För det är ju något komiskt med rymdmän från första början. Eller hur? Snurra omkring uppe i rymden som vilken seriefigur som helst. Och skjuta mot marsianer. Ehum. Det finns liksom inte att vuxna människor gör sånt. Ungefär som Michael Jackson som klättrar i träd och dricker saft. Same same, but different.

Och sen att Killinggänget kommer in i bilden gör det hela galet roligt.

Men trots allt: Heja Christer!

Kvällens låt: Badly Drawn Boy - Have You Fed the Fish

Jag irriterar mig på: Fulla tonårspojkar

Tada! I kväll är det premiär för en ny bloggserie som fått namnet "Jag irriterar mig på". Här på Efter regn kommer solsken kommer du att varje vecka få inblick i händelser jag varit med om - och som irriterat mig. Varsågod, veckans "Jag irriterar mig på":

Fulla, brunstiga tonårspojkar - visst är de bara så irriterande? När jag var på väg hem från en vän förra helgen stötte jag naturligtvis på en flock. De stannade upp, pekade på mig och försökte kommunicera med mig. Tyvärr var det till en början lite svårt att urskilja vad de exakt ville ha sagt. Mina tankar fördes inte helt ologiskt till neandertalarna.
"Öööööhhhhhöhhhöhhhöhhööööö, tjallallalalllalallalalalala, bira bira bira, bärs bärs bärs!", lyckades jag till slut urskilja.
"Hej, på er med.", svarade jag.
"Skaaa duu med och dricka BÄRS hos antee? VA?!", frågade de försynt.
"Låter lockande men jag måste hem... min tjej väntar", den snövita lögnen kändes okej i sammanhanget.
"Ahhh, hem och KNULLA vaa?! Vi vill hänga PÅÅÅ!", de ville tydligen bli vän med mig. Vad svarar på man en sån fråga, i ett sånt läge med såna fantastiska människor? Jag valde att artigt men bestämt tacka nej, och gick sen raskt vidare.

I hemlighet, och tyst för mig själv, förbannade jag dem med ett välartikulerat "fuck you, idiots". Det kändes också helt okej i sammanhanget.

Jag är en mountainbike - med 21 växlar

Nu lägger jag i nästa växel. Och då inte i antal blogginlägg/dag, utan snarare mer substans i fler inlägg. Det stora som ligger närmast på agendan är:

- Bortglömda svenska artister: Love Olzon (artikel plus kort intervju)
- Petter tolkar Tolkien (bloggfantasy i tre delar med text+illustrationer)
- Varför gör vi människor som vi gör? (hobbypsykologi på hög nivå)

Däremellan klämmer jag givetvis in de sedvanliga, kortare inläggen. Men just nu är det mycket; tentan på fredag gör sig ständigt påmind, bland annat. Således: God natt.

Nattens låt: Neil Young - My My, Hey Hey (Out of the Blue)

Längtan

I dag hatar jag november. Hatar, hatar, hatar. Kenneth Gärdestad beskriver på bästa sätt känslan jag vill känna.

Äntligen på väg
Jag förlänger mina steg
Luften smakar som en jordgubbspaj
En solig dag i maj

Träden står i blom
Marken täcks av jungfrudom
Och nu hänger det på varje kvist
En solskensoptimist

Från norr till södertörn
Till jordens alla hörn
Så leder vägen hem till dig

Å, äntligen på väg

Framför mina ögon öppnar sig
En solig väg till dig

Äntligen på väg
Längtan bor i mina steg (jag förlänger mina steg)
Jag har lämnat allt som tynger mig
På vägen hem till dig

Från väst till österlen
På äng och mo och sten
Så slingrar sig en väg till dig

Äntligen på väg

Luften bor i mina steg
Framför mina ögon öppnar sig
En solig väg till dig

Och jag har lämnat allt som tynger mig
På vägen hem till dig

Nu ska jag fika. Kaffe och smörgås i stället för den där jordgubbspajen. Sen fyller Magnus år och bjuder på glögg. Grattis. (Förlåt om jag låter bitter.)

Skärgåds-Wilma gör comeback

"Hmm, hur ska jag göra?", tänkte Ebba, "pappa sa ju i och för sig att det där öppna-en-av-väskorna-på-DealorNoDeal-jobbet var en välbehövlig injektion för karriären". Tv4 hade ett par minuter tidigare slagit numret till Ebbis i hopp om en kvick övertalning. Men hon var segare än väntat. Doktor Sten hade kanske behövts.
"Kom igen nu tjejen, vad har du att förlora?", pressade Bengt Magnusson, som fått förtroendet av sektens ledning att ro hem ett jakande svar, henne.
"Men alltså... min pappa...", mer hann hon inte innan Bengt avbröt henne barskt.
"Hörru du!", han svepte whiskyglaset som han höll stadigt i vänsterhanden och sänkte medvetet sitt tonläge två-tre lägen, "tror du inte att jag, som är så pass rutinerad i den här branschen, vet vad som är bäst för dig?".
"Joo, det är förstås sant", svarade hon lite mer säkert.
"Tänk dig löpsedlarna", han drog ut på ordet löpsedlarna och hörde samtidigt en suckning i andra änden, "Skärgåds-Wilma gör comeback!".
"Ja jo, det låter ju som ett steg i rätt riktning för mig", svarade hon lite upphetsad över tanken på röda mattor, champagne och middagar med bland andra Ondskan-killen.
"Men det är förstås, om du inte vill så gör det oss ingenting. Vi har redan klart med Harald Treutiger, Patrick Ekwall och massa fler härliga typer", omvänd psykologi tänkte Bengt och log för sig själv.
"Nej, nej", sa hon lite stressat, "jag är med, skriv upp mig!".


Läs mer om Ebba Hultkvist och hennes comeback här.

Veckans Ellos

Jag har tidigare skrivit om Ellos Stasijakt efter mitt klädkonto. I går var det dags igen. Den här gången var budskapet:

"REA upp till 70% rabatt på över 6000 artiklar ur höst- och vintersortimentet"

Jag måste nog ringa snart. Deras pushande är bara för massivt.

"Du går på fest med cykelhjälm"

Ett Herrans Liv i öppna kanalen-tappning – hur roligt som helst. Kameravinklarna var kriminellt goa.

Var det någon mer än jag som fick kraftig ångest över högstadieatmosfären i inslaget från Ronnaskolan? Jag skulle inte klara av en dag i en sån där miljö. Jesus vad skönt att man slipper uppleva den där skiten igen.

Annars var Reinfeldts sympatier för Da Buzz rätt mycket humor.

Nu är biljetter till Andersson Wij på Rival i Stockholm i mars bokade. Tack Mattias för tipset!

Less is more för Ternheim

Det var ett par år sedan jag senast såg Anna Ternheim. Då hade hon nyligen släppt sin första skiva, vilket märktes; hon kändes blyg på scenen och snacket mellan låtarna var sparsamt. Men det var ändå lite sött, och i övrigt var hon outstanding. Jag blev kär.

Därför kunde jag inte låta bli att ha vissa förväntningar när det nu var dags igen. Att en av Sveriges intressantaste låtskrivare – Tomas Andersson Wij – skulle agera förband gjorde situationen än mer haussad. Det här skulle bli en kväll att sent glömma.

Och visst, det börjar riktigt bra. Hur man ensam på scen med endast gitarr och sång kan fängsla en hel publik så som Tomas gör är för mig ett mysterium lika svårknäckt som eurodisco. Efter låten Där Får Jag andas Ut (Avsked Till En Svensk Predikant) klargör han ironiskt att han inte är ute efter att frälsa oss, men det var nog just det han gjorde i kväll. Fem, sex låtar – mer behövdes inte. Vilken uppvärmning!

När sen Anna tillsammans med fyra musiker äntrar scenen för att snabbt kicka igång den mörka singeln Girl Laying Down reser sig håret på kroppen. Direkt bevisar stockholmstjejen vilken bra liveartist hon är. För om jag ska vara ärlig har Girl Laying Down aldrig fastnat hos mig. Den har inte ens flörtat. Men nu är den plötsligt fantastisk. Speciellt när låten glider in i det stråkpampiga crescendot till refräng. Jag blir smått överrumplad av den starka inledningen.

Men - paradoxalt nog är den mäktiga öppningen inget karaktäriserande drag för konsertens övriga höjdpunkter. För i flera av låtarna tar instrumenten över alldeles för mycket, och det som skulle kunna bli något vackert blir i stället en enda stor ljudsmet där Annas röst och melodier alldeles för lätt försvinner. Jag brukar inte klaga på suggestiva låtar med maffiga ljudbilder, men här blir det oftast helt enkelt inte tilltalande. Trist.

Då är det i stället hennes lugnare nummer som framstår som det vinnande konceptet för kvällen. Och så bra det stundtals är. I vemodiga Tribute To Linn är hon mästerlig. Likaså i I'll Follow You Tonight från förra skivan. Och när hon som önskelåt spelar den många år gamla demolåten Wedding Song – för dagen i en extra avskalad utsmyckning – är jag återigen i det där tillståndet som gjorde mig förälskad för ett par år sedan.

Det slår mig en bit in i spelningen vilken skicklig kontakt hon har med publiken. Det känns verkligen som att hon spelar sina låtar för mig, och att hon gillar att vara här. Det är inte bara ett jobb. Hennes osäkerhet från mitt förra möte med henne är som bortblåst. Små tekniska problem pratar hon elegant bort och mellansnacket känns äkta, om än inte i samma klass som Tomas (vems som nu är det?). Hon är mer erfaren helt enkelt. Och det märks – på ett positivt sätt.

Under hennes pianotolkning av Broder Daniels Shoreline – som också avslutar spelningen – känns kvällen trots vissa ljudmanglande snedsteg lyckad. Men det är inte lika bra som den gången jag upptäckte Anna Ternheim. De stundom överarbetade partierna sänker
helhetsintrycket, som ju är så viktigt.

Less is more rimmar bättre än motsatsen för tjejen som jag ändå tackar för en fin söndagskväll.


(Lunchradion på campus ringde upp mig i dag och bad mig recensera spelningen. Där gav jag Anna 3 1/2 frukter av 5 möjliga. Om det nu intresserar någon.)

Ett hjälpmedel

Seal Beach ep:n med The Album Leaf är dagens pluggmusiktips. Instrumentala, lugna låtar som varken tar över eller försvinner helt. Perfekt när du pressar på med ytinlärning. Börja med spåret Brennivin. Sen är du fast.

Och du, jag bjuder på den.

Receptet för en perfekt dag

Packningslista för tentaplugg:

- mat
- choklad
- laptop
- iPod
- böcker
- pluggvänner
- ett bra humör (på riktigt)
- Metro
- pengar (till kaffe främst)

Sen är det en fördel om man verkligen går upp åtta och inte snoozar till halv tio. Gustav och jag får jobba mer på den där anti-snoozekampanjen. Det behövs. Nu har jag bråttom.

Nattens ord

Blickstilla - ett målande ord, eller hur? Via tjänsten Om ett ord som jag tidigare bloggat om blev jag påmind om ordet.

Så här står det om blickstilla:

Det är inte ovanligt att ord ger upphov till bilder och associationer, som i sin tur påverkar ordet. Ett bra exempel på det är ordet blickstilla, som vi säger om något som inte rör sig det allra minsta.Formen blickstilla har ordet bara haft i skrift sedan slutet på 1880-talet. Innan dess hette det blekstilla. Och blick och blek har ju som bekant ingen logisk koppling. Annat än att orden påminner om varandra, förstås.Vidare: Blek i blekstilla betyder inte färglös. Det är ett dialektalt ord med innebörden "vindstilla med blank vattenyta". Vilket är naturligt, eftersom blekstilla från början användes specifikt om vatten.

Och med det säger jag god natt. (I morgon kväll kan ni läsa vad jag tyckte om Tomas och Anna.)

Den berömda julkänslan

Det är julmarknad. Hela centrum luktar glögg och pepparkakor. Men det är något som inte stämmer. Mörkret och alla människorna bidrar förvisso till en viss julkänsla, men annars är det torrt på den fronten. Jag tror det kan ha att göra med värmen; 12 plusgrader i slutet av november känns märkligt. I stället för snö är marken täckt av vattenpölar. Och det inger ju knappast en trevlig julkänsla. Mammas julfika hade också behövts för att bättra på den där känslan.

Men jag borde kanske börja på hemmaplan. Till nästa helg ska min julängel vara uppe. Glögg ska ha druckits ihop med pepparkakor och mögelost, och doftljus ska ha förbrukats med sällan skådad fart. Då kanske jag hittar lite mer utav den där eftertraktade julkänslan. För som det ser ut nu så är den utom räckhåll. I alla fall den där riktiga, äkta julkänslan. Så som man minns den från sin barndom...

Om ett par timmar tänkte jag åtminstone finna en annan typ av myskänsla. Då ser jag nämligen Andersson Wij och Ternheim på konserthuset.

Rapport från blåshålet

Oj. Så mycket att göra i dag, och så få timmar kvar. De centrala pusselbitarna som ska hjälpa mig att fylla denna söndag är grupparbete, tentaplugg och Anna Ternheim (stackars mig). Sen är det också fint väder. Hur vanligt är det en novemberdag i Jönköping? Inte särskilt.

Nu: Frukost med Ternis (vi är så tajta att jag inte längre behöver kalla henne för fru Ternheim).

Boyzone inleder karriären

Klicka här för att se det magnifika pojkbandets allra första tv-framträdande. Lite valpiga, men annars är de på topp tycker jag.

Fler intressanta länkar hittar du på Buzz.

Elton John som dunka-dunka?

Jag är i full takt med att beta av serien Musikministeriet eftersom jag missade nästan alla avsnitt när Svt tidigare i år sände programmet. Verkligen bra underhållning. I dag var rytm på tapeten. Och min förvirring kring ett musikaliskt begrepp uppdagades på nytt: Vad är dunka-dunka musik?

I början av sjuttiotalet utvecklade ljudteknikerna på Sveriges Radio ett nytt sätt att dela in världens all musik. En sorts genreindelningen helt enkelt; Fjutt, Mellanmök och Dunka dunka. Berndt Berndtson - en av dessa ljudtekniker - karaktäriserar i Musikministeriet de olika genrebegreppen enligt följande:

Fjutt: Symfoniorkester, kör, kammarmusik
Mellanmök: Dragspelskungar, Gnesta Kalle, publika breda program
Dunka dunka: Jazz och pop

Elton John, som används som ett exempel i programmet, kvalificeras då alltså som dunka-dunka. Om man nu går efter Berndt och hans kollegor som faktiskt myntade begreppet dunka-dunka. Men ska man göra det? En snabb koll i Norstedts Svenska Ordbok ger följande resultat:

dunka-dunka:
popmusik med tung, dunkande rytm.

Lite snävare, eller hur? För mig är Elton John allt annat än en dunka-dunkakreatör. E-type känns som ett mer självklart alternativ.

Men vad är då rätt? Vad är fel? Finns det ett rätt, och ett fel? Om vi hade frågat Fredrik Lindström hade svaret blivit annorlunda än om vi frågat Berndt. Tror jag.

För mig är i alla fall dunka-dunka mycket smalare än all jazz och pop.

Okej - jag ställer upp

Via Macfeber hittade jag webbsidan Help Me Buy a Laptop.

Historien i korta drag: Leah Culver behövde en ny laptop, men pengarna var ett problem. Hennes lösning: Hitta villiga sponsorer som i utbyte mot graverad reklam fixar biffen. För som vi alla vet är ju ingenting gratis här i världen (speciellt inte en MacBook Pro). Snacka om att sälja sig. Men vem skulle inte det för en MacBook Pro med 3Gb RAM. Jag skulle då inte tveka.

Så alla företagare, hör upp: Vill ni kontinuerligt synas på de hetaste fiken i Jönköping? Campusområdet - med köpstarka, lättpåverkade och hippa studenter? Mitt framför ögonen på min granne? På tåg mellan Jönköping och Västerås (ett par gånger per år)? Vi kan nog komma överens. Jag är inte omöjlig.

Nattens låt: Jettie - #04

En fredag att minnas

I dag har jag hunnit med en redovisning, ett - ångestladdat - besök i det nyöppnade MacHuset och en lunch. Det känns lite som att jag har en fri vecka innan nästa kurs. Tentor är ändå bara till för att förträngas. Eller?

Nu säger jag som Peter Griffin: "You know what grinds my gears?"

Alla människor som vägrar ställa sin kundkorg på sin rätta plats efter att ha lagt upp alla sina matvaror på rullbandet. Nej då, i stället är det jag som står med en fullastad korg som måste fixa deras korg, samtidigt som jag försöker ställa min egen på platsen som egentligen ska vara ledig och tom för min korg.

Oh yeah.

På agendan i dag: After work. Sömn.

Lagom.

I dag: Martin och Pink Floyd

I kväll har jag grattat Martin som fyller 22 år om ett par timmar. Han blev nog glad över fotoboken. Sen har Hey You med Pink Floyd gått på repeat här hemma; ohälsosamt bra låt. Ungefär som indierullen The Squid and the Whale, där just den låten har en relativt central roll. Låten har ni nog hört någon gång, och om inte – se till att ändra på det. Filmen däremot är det nog många som missat. Tyvärr. Den handlar om hur två pojkar hanterar sina föräldrars separation. Dialogerna är fantastiska. Skådespelarna borde alla fått en Oscar för sina respektive insatser. Rekommenderar varmt filmen - nog en av de bästa jag har sett senaste året, faktiskt.

Men då har jag också bara sett Sagan om det första tornet. Typ. Jag skäms lite. (Över både tornet och min lathet.)

Kvällens låt: Ja, ni gissade rätt.

Sagan om ringen - på riktigt

Gustav är lite utav en hjälte i mina ögon. Och inte bara för att han har en fin mac.

Jag har hört storyn berättas ett par gånger nu, men jag blir lika imponerad varje gång. Nu finns del 1 nerskriven på Gustavs blogg. Det här är kärlek och du är grym, Gustav.

Retro: ICAnder och MonICA

För tillfället läser jag en kurs som heter brand management. Mycket att göra på kort tid, kan kursens omfattning sammanfattas. Men det är inte bara stressigt och jobbigt. I arbetet med ICA:s historia stötte vi på två gamla bekanta - ICAnder och MonICA. Kommer ni ihåg dem? Ni vet de två figurerna som syntes i alla möjliga sammanhang - butiker, evenemang, bussar, annonser och så vidare.

ICAnder kom först. 1971 kunde man börja skymta honom, och ett par år därefter introducerades MonICA. Nuförtiden får du kämpa för att stöta på retrokändisarna. Och tur är väl det.

Per-Ola Karlsson har skrivit en artikel om figurerna.

Frossa i ord

Varje vardag har du möjlighet att lära dig historien bakom ett ord; vad det betyder, varför vi säger det och varifrån det kommer. På en vecka lär du dig allt om fem ord. På ett år 260 ord. Det är många ord det.

Hur? undrar ni säkert nu. Jo: Börja prenumerera på nyhetsbrevet "Om ett ord" så är du inne i matchen. Smidigt och bra, direkt ner i mejlkorgen.

Har du råd att tacka nej?

En kärlekshistoria

I dag fick Petter en ny iPod. Kärlek.
Snart får Petter en MacBook (förhoppningsvis). Livet.

(Hjälp vad bra Apple har lyckats med sitt varumärkesbyggande. Jag är fast, det är lika bra att erkänna det.)

Kvällens låt: Jeff Buckley - Hallelujah

Helt underbar

George - man bara måste älska den mannen. Nu är det Champions League som gäller!

like.no.other

Jag vet inte hur det ligger till. Men lite roligt är det. Häng med nu:

Året är 1996. Platsen är San Fransisco. I ett inslag i Late Show with David Letterman kastar man ut föremål – bollar, meloner med mera - nedför de branta gatorna. Det gillar David. Så klart. Här kan ni se klippet.

Flera år senare, 2003 ungefär, släpper den svenska elektronika-duon The Knife en sagolik låt med namnet Heartbeats. En musikvideo till låten görs där barn åker skateboard nedför en sluttande gata (var det är vet jag inte). Även färggranna bollar, typ såna som man hittar i ett bollhav på McDonald’s, dyker då och då upp i videon. Kolla in musikvideon här.

Okej, likheterna är näst intill minimala än så länge. Men det kommer.

I juli 2005 bestämmer sig den danske regissören Nicolai Fuglsig för att släppa ut 250 000 färggranna studsbollar nedför några gator. Platsen är San Fransisco och mannen är inte galen. Han har bara bestämt sig för att göra en av världens coolaste reklamfilmer. Uppdragsgivaren är Sony och produkteserien som ska marknadsföras är deras nya tv, Bravia, som tydligen ska ha riktigt bra färgdynamik (vilket symboliseras med hjälp av 250 000 trevliga studsbollar). Klicka här för att se den fantastiska reklamfilmen.

1) Letterman-inspirerad? Ja. Fast något snyggare.

2) The Knife-inspirerad? Ja. I alla fall i det avseendet att låten som hörs i reklamfilmen är deras Heartbeats, fast i en annan tappning; José Gonzalez har i sin version klätt av elektronikaklassikern och gett den en ny, minst lika fin, utstyrsel. Perfekt stylad för reklamen.

Det lustiga är att själva musikvideon till originallåten påminner, om man använder sin fantasi lite grann, om Sonys reklamfilm där samma låt är med (fast i en annan tolkning då). Både musik och bild som gemensam nämnare, alltså.

Ähum, jag svamlar. Är trött.

Jag avslutar den här luddiga konspirationsteorin med reklamen för gratisfestivalen (som jag skrev om tidigare) Popaganda – årgång 2006. På ett ironiskt sätt och med extremt stram reklambudget, lyckas man göra det bästa av situationen. Här kan ni se deras tolkning av Sonys reklam. Även låten är misstänkt lik ;)

Och för er som läst ända hit: Klicka här för att se den nya reklamfilmen för Sony Bravia. Betydligt sämre dock.

Dagens låt: José Gonzalez - Heartbeats

Apple i stan

På fredag öppnar alltså MacHuset en Apple konceptbutik här i Jönköping. Jag ska dit för att titta, känna och klämma på MacBooken. Sen hoppas jag på specialpriser i samband med invigningen. Ses där.

Ett band utan slut?

Världens bästa band - på nittiotalet det vill säga - Oasis har nu släppt sin första samlingsskiva med a- och b-sidor från hela karriären. Men jag skiter nog i att köpa den. Bryr mig inte lika mycket längre, och jag har ändå alla låtarna på sina respektive plattor. (För ett gäng år sen hade jag dödat mig själv för den där meningen.)

Jag hade hoppats att den här skivan skulle komma ett gäng år efter det att bandet lagt ner, men så blev det alltså inte. De lever. Och synd är det. De gör ändå bara bort sig nuförtiden, musikaliskt alltså; Liam har en röst som låter som... ja, jag vet inte vad men bra är det då inte, Noel levererar knappt längre (även om hans bidrag är klart bäst på senaste plattan) och de senaste b-sidorna är kriminellt dåliga. Och då är det något som inte stämmer - vilket det inte gjort på många år.

Det är bara att inse fakta: Vi kommer aldrig att få höra en ny, suggestiv Columbia från Noel. Aldrig en simpel, men ack så vacker Songbird från Liam. Aldrig en rungande käftsmäll som Bring It On Down. Aldrig en bitterljuv Talk Tonight. Aldrig en Slide Away. Aldrig en ny nationalsång för (brit)popen som Wonderwall. Och, framför allt, aldrig ett alltigenom mästerverk som de två giganterna Champagne Supernova och Live Forever. (Om vi nu hade velat det? Oasis har haft sitt, tiderna förändras.)

I stället får vi rejäla - helt katastrofala för att vara mer precis - floppar som Eyeball Tickler, Little James, A Bell Will Ring, Force Of Nature... Klasskillnaden mot "förr" är så oändligt stor att till och med bröderna själva borde inse hur mycket de gör bort sig för varje år som de fortsätter.

Och ja, jag är fullt medveten om att band behöver utveckla sig för att det ska ske något spännande. Titta bara på The Radio Dept. De lyckas fenomenalt med just det - utan att för den skull tappa sin musikaliska identitet. Något som Oasis aldrig lyckats med.

Nu ska jag sörja med The Masterplan. En gammal b-sidefavorit som, ursäkta språket, pissar på samtliga a-sidor från de senaste tre skivorna. Hej!

Kan man röka morötter?

I dag när jag gick till skolan stötte jag på ett skrattretande fenomen, och trots att jag kände mig förbaskat likgiltig (november och 3 timmars sömn på hela natten) började jag fnissa för mig själv. Vad är grejen med kids som står och röker utanför McDonald's (eller whatever) fastän det regnar, blåser och är kallt?! Och det roligaste av allt: Man ser verkligen att de kämpar med att få i sig en cigarett. Och de spottar mellan precis varje munbloss. Ja, deras fräcka kvasiattityd är priceless helt enkelt.

Obstinata kids: Sluta göra bort er! Att röka är så -90.

Gratisfestival stänger butiken

Efter fem år är festen slut, berättar DN. Gratisfestivalen Popaganda läggs ner efter konflikt med studentkåren i Stockholm, där festivalen höll till. Mycket tråkigt. Hann med i alla fall tre år, och varje gång var det lika trevligt trots dåligt väder, dyr mat och svindyr öl. Favoritspelning? Förmodligen Marit Bergman, 2003 (tror jag det var). Är inget jättefan, men där och då var det fantastiskt. Florence Valentine, 2002, var också trevliga (när man fick höra låtar från den här absurt bra ep:n).

Hur som helst: Trist.

Innan-innan Ternheim: Britta Persson

Kommande helg ser ut att bli hur bra som helst (förutom att man har en tenta hängandes över en). Jag skrev ju tidigare i dag om att Anna Ternheim tillsammans med Tomas Andersson Wij (bara det!) gästar Jönköpings konserthus på söndag. Men - det tar inte slut där. På lördag, kvällen innan alltså, kommer nämligen Britta Persson till stan. Denver Mod hakar på, och tydligen blir det även en ”efterakt” med gitarrspelande Johan & Sam. Alltihop avskalat, jätteakustiskt och temysigt.

Var, när och hur då? Enligt Sveriges Jerusalem är det nya (?) musikscenen Brunnen som är platsen, och kvällen som är tiden. Och det kostar bara 50 kronor. Givet en lördagkväll i november.

Om du, precis som jag, har dålig koll på Brunnen så ska det tydligen ligga vid korsningen mellan Brunnsgatan och Barnarpsgatan på väster i Jönköping.

Dampduon igång igen

Såg precis säsongspremiären av Ett herrans liv. Jag tröttnar verkligen aldrig på de där hyperaktiva paret. Och när Robert Gustafsson är gäst kan det bara sluta på ett sätt. Visst, Robert har blivit extremt mycket svennebanan, men i intervjuer som den här är han rätt rolig. Och faktum kvarstår: Flera av hans tidigare rollfigurer – Roland i Torsk på Tallinn, Kapten Klänning i Percy Tårar med flera – är lysande och förmodligen bland det roligaste som producerats här i Sverige.

Men visst, han är ingenting mot vad han har varit.

Nästa måndag är Fredrik Reinfeldt gäst i programmet. Han samlar pluspoäng...

Kvällens låt: Tomas Andersson Wij - De Gröna Vagnarna

I kväll är det p3 som gäller

Klockan 21.03-22.00 (förlåt för att jag inte skrivit det här inlägget tidigare) bör ni lyssna på p3. Då sänder de nämligen Sigur Rós spelning från Roskildefestivalen i somras. Ett måste. I väntan på nästa Sverigebesök.

Hur lättläst är din text?

Läsbarhetsindex (LIX) är ett mätverktyg för att se hur lättläst din text är. Ju längre meningar, och ju längre ord (fler än sex tecken), desto mer svårläst text (högt LIX-värde). Om du vill räkna ut själv tar du alltså den genomsnittliga meningslängden + andel långa ord (fler än sex tecken).

Eller så använder du den här lixräknaren.

Om din text har ett LIX-värde under 30 är texten mycket lättläst (som i barnböcker). Den här texten har ett LIX-värde på 27. Prick. Hej barn!

A voice to calm me down

Jnytt.se har intervjuat turnéaktuella Anna Ternheim. Hon kommer till Jönköpings konserthus på söndag, och självklart ser ni mig där. Förra spelningen, för kanske ett-två år sen i Västerås, var riktigt, riktigt bra. För att inte säga fantastisk. Trots att jag var sjuk, hade feber och mådde rätt dåligt berörde hon mig. Djupt.

Och bara det att Tomas Andersson Wij agerar förband får mig att le så som man bara gör på våren, när kylan försvinner och solen börjar titta fram allt oftare än de två timmarna ett vinterdygn erbjuder. Det är märkligt. Känslan alltså.

Så kan man också göra

Alla måste titta

Innan jag lägger mig:

1. Put your music player on shuffle.

2. Press forward for each question.

3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense.

NO CHEATING!

Will it be ok? We're No Here
How are you feeling today? Spell
How do your friends see you? South Side
Will you get married? Drive blind
What is your best friend’s theme song? Planet of Sound
What is the story of your life? Purple Rain
What was high school like? No Big Deal
How can you get ahead in life? Wrong Number
What is the best thing about your friends? Could Well Be In
What is tonight going to be like? Sucker For It [Fredrik Norberg session 1998]
What is in store for the remainder of this weekend? The Book of Love
What song describes you? Crackerbox Palace
To describe your grandparents? Hún Jörð
How is your life going? Hamburger Cemetary
What song will they play at your funeral? Ja det är kristina
How does the world see you? Pass Me By
Will you have a happy life? Love Doesn't Last (Demo -97)
What do your friends really think of you? What's That Spell ...Go To Hell
Do people secretly lust after you? Transatlanticism
How can I make myself happy? Leg 4
What should you do with your life? Corona
Will you ever have children? Meet Me In The Morning

Mina bäst spenderade minuter här i livet.

Ljusglimtar i novemberskiten

Varje söndag kl. 18.30 sänder svt1 repriser av Skärgårdsdoktorn. Och det är ju bra. Bättre rogivande medel finns knappt. Det kan jag och min vän Lina garantera. Vi plöjde igenom hela serien förra hösten. Det hjälpte. Så där har ni ett hett tips. Annars funkar onsdagkvällar också bra. Bondahumor på tv4 (som jag tidigare skrivit om här).

Ett annat tips är att lyssna på fin musik. Som Sufjan Stevens. Missade honom tyvärr när han spelade i Stockholm nyligen (tack Jönköping, tack studentekonomi). Men Jonas var där, och det hade tydligen varit grymt bra. Här kan du ladda hem en relativt ny spelning med ungefär samma setlist som han körde i Stockholm. Som tröst om också du missade honom. (Han har för övrigt spelat på Bongo Bar här i Jönköping. Sjukt. Men sen var det också fem år sen ungefär.)

När jag köpte fetaost i dag var det lite utav en chansning - jag kände inte igen märket. Men den var riktigt god, och hade ett schyst pris. När jag har tid och ork ska jag göra ett fetaost-test och publicera här. Då slipper jag, och även ni, chansa nästa gång.

Kvällens låt: Sufjan Stevens - John Wayne Gacy, Jr.

Kutcher the butcher?

Tidigare i kväll såg jag Ashton Kutcher i Butterfly Effect, en film som faktiskt var riktigt bra. För det är ju lite otippat på något sätt - att mr. Moore medverkar i en hygglig, och mer än så, film. Dude, Where's My Car?, A Lot Like Love, Just Married... Behöver jag fortsätta? Han besitter helt enkelt en osvikligt förträfflig förmåga att välja usla filmer (med helt okej lön förvisso, förmodar jag). Och sen att han aldrig levererar gör ju inte saken bättre. Men hey, vem gör det med katastrofala förutsättningar? Som storyn i My Boss's Daughter (från imdb.com):

When a young man agrees to housesit for his boss, he thinks it'll be the perfect opportunity to get close to the woman he desperately has a crush on - his boss's daughter. But he doesn't plan on the long line of other houseguests that try to keep him from his mission. And he also has to deal with the daughter's older brother, who's on the run from local drug dealers.

Tror jag hoppar den.

Men - Butterfly Effect bröt trenden för honom. I alla fall för ett litet tag. Tacka ett bra och annorlunda manus för det, Ashton.

Jag har drömt ett scenario

Blogger.com ringde mig. De klagade på att jag hade för stor trafik till min blogg, och att det sölade ner alla andra bloggar. Oj, måste vara det enorma gensvar som mitt senaste inlägg förde med sig, förklarade jag.

Problemet är i alla fixat nu. Både deras och mitt.

Du > Gates

"Månadens favorit". Det är titeln som kan bli din, om du förklarar varför Internet Explorer visar min blogg så pass annorlunda (högerframen) än vad Firefox gör, det vill säga.

Den är tung.

Nattens låt: Mojave 3 - Between The Bars

Det gör ooont

Apati - ett ord som beskriver dagen rätt bra. November och noll motivation till skolarbetet är ingen bra kombination. Och när man kommer hem, trött och hungrig, har man en gitarrspelande och skrålande Orup - the one and only - som granne. Han signerar tydligen skivor på Megahertz. Okej, det kunde varit värre, E-type eller nå liknande. Men - när stekaren drar igång "Det gör ont" så... gör det ont.

Förlåt Orup. Du har varit ett minnesvärt inslag på många bilsemestrar med familjen, men håll dig till dina klassiker om du ska spela utanför mitt kök.

Cannonball

Damien Rice kommer till Stockholm i slutet av mars! Läs mer här. Och köp biljetterna här. Klockan 9.00 i morgon bitti släpps dem.

Nu ska jag somna till hans alldeles fantastiska Cannonball...

Ett litet fotoalbum

Jag brukar inte ha så mycket bilder på min blogg. Särskilt inte från mitt eget liv, så att säga. Men nu tänkte jag göra ett litet undantag. Varsågoda (och ja, jag vet att min mobilkamera är fantastisk).





1. Grupparbete. Gustav i bakgrunden (stort grattis till den pojken).
2. Musikquiz hos Jakob.
3. Lina och Julia samma kväll.
4. Haha - Magnus i toppform. Henke konstaterar.
5. På besök hos Lina.
6. På besök hos Jossan...
7. ... och Johan.

Phew.

"Jag menade att hon är för tjock för mig som är så smal."

http://www.resume.se/nyheter/2006/11/16/svts-fotbollsexpert-tv4s-p/index.xml

Det här är pinsamt. Visst, det är löjligt att Resumé publicerar artiklar som den här. Men Sladjan lilla, att representera SVT och samtidigt släppa såna här grodor är ju bara så genant. Hur gammal är karln?

"Han menar att det inte var så konstigt att man på chatten talade om programledarnas utseenden. Alla tidningar skrev ju massvis om detta inför galan. Både förra året och i år.
– Så det tycker jag knappast är särskilt förvånande."

Jaja, då är det ju lugnt Sladjan.

Om "alla" andra gör, får väl jag också göra - fint resonemang det där.

Och innan jag lägger mig: Kvällens länk

http://linathe.blogspot.com/2005/11/verkligt.html

Det var ungefär ett år sen. Tiden går fort, men minnen består. Men ändå; jag måste se dem snart igen (gärna innan månaden är slut - även om jag vet att det, i princip, är omöjligt). Annars går jag sönder.

God natt.

Du är naiv

Jag och min vän Lina var hos Synsam och testade synen för ett par dagar sen. Det var intressant. Och en smula roligt. Men samtidigt nästan lite... allvarligt. I och för sig visste vi båda att vi verkligen behövde glasögon, men nu fick man det liksom bekräftat från en glasögonexpert. Men jag gillar det lite ändå. Glasögon kan vara schyst, som en personlig - och fin - accessoar. Det intalar jag mig själv i alla fall.

Det roliga är att jag snabbtestade min syn i dag igen, det var "Hälsans dag" på campus nämligen. Nu var min syn plötsligt relativt okej; den gick alltså från ungefär -1,5 hos Synsam till -0,5 i dag. Och det var större skillnad mellan varje öga än hos Synsam.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det här. Men det känns som att testet på Synsam är pålitligare. Så jag ska nog göra en ordentlig undersökning och få hela processen - att slutligen välja ett par lär ju ta tid - avklarad.

I morgon ska jag göra (häng med nu):

- Presentera min varumärkesanalys inför klassen
- Luncha
- Jobba med grupparbete 1
- Hitta lämpligt intervjuoffer, och även boka tid för intervju (med grupparbete 1)
- Skriva på rapporten med grupparbete 1
- Jobba med grupparbete 2
- Träffa och fika med vän 1 från Västerås (om jag hinner)
- Träffa vän 2 från Västerås
- Käka och kanske se en film med vän 2 från Västerås
- Läsa några kapitel ur Fuck Logic
- Skriva ett blogginlägg (?)

Jag är redan slut. Det blir körigt, men roligt hoppas jag. Trevligt med västeråsbesök!

Kvällens mp3: Youth Group - Forever Young

(Bloggen ser lite konstig ut i internet explorer. Ska försöka fixa det i morgon, om jag hinner, hehe. Annars kan ni börja använda Firefox. Det är bättre.)

Jag älskar er

För tre-fyra år sen inhandlade jag ett par skor på Ellos. Men det är också det enda jag köpt från postorderföretaget; deras kläder är vanligtvis ingenting jag suktar efter. Men - det där enda köpet ångrar jag än i dag. Grejen är att Ellos terroriserar mig. Och det har de gjort ända sen den dagen jag genomförde mitt köp. Nu har jag slutat att hålla räkningen. Men i alla fall flera gånger per månad skickar idioterna oemotståndliga erbjudanden till mig. "Vi saknar dig. Här får du 30% rabatt att använda vid nästa köp.". Typ. I dag kom ett till. Och visst, det är väl generöst och så. Men, jag som inte varit aktiv kund hos dem på säkert tre år blir bara förbannad. Det var ett engångsköp Malin! Förstår du inte det efter så här många utskick? Malin är Ellos "erbjudandeansvarig" (vilken titel). Det är hon som är avsändaren. Det är hon som avslutar alla breven med vänliga hälsningar. Tack ska du ha.

Brevet i dag var opersonligt. Verkligen. Resten har kanske varit lika opersonliga, vad vet jag, jag slutade läsa dem efter fem utskick. Men i dag tänkte jag ge dem en chans. Alla förtjänar en extra chans (i och för sig har nog Ellos utnyttjat alla sina). Jag var ju på bra humör – jag var.

"VIKTIGT MEDDELANDE TILL KUND: Petter Engelbertsson"

Hej på dig du. Trevligt att råkas. Skrik lite till. Och använd mitt efternamn, det känns familjärt.

"Vi ser att du ännu inte handlat från oss i höst och vi undrar vad det beror på? (…)"

I höst?! Vilket skämt. Och vad det beror på? Gissa. Ni förföljer mig!

30% får jag visst på nästa köp. Jippi.

Nej du, det blir inget mer Ellos för mig. Inte bara därför att jag ogillar – milt uttryckt – deras kollektioner. Risken att de blir ännu intensivare i sin hetsjakt efter icke engagerade kunder, om jag nu gör ett köp och sen tycker att det är bra så, är för stor. Mitt brevinkast kan komma att kvävas till döds, och det vill jag inte.

Alltså - ju fler brev ni sänder mig Malin, desto sämre associationer till ert varumärke får jag. En stensäker korrelation. Och det är ju inte bra. Ni kanske har hört talas om word-of-mouth?

(Det går över. Ellos-effekten är intensiv, men kortvarig.)

Vi är värda så mycket mer

Det regnar ute. Jönköping i sitt esse, känns det som.

I dag har jag uppmärksammat följande:

Västtrafik-effekten räddar världen - Please copy me skriver om en kampanj som jag gillar. Rakt på sak , bra copy.

Lär dig fiscuseffekten - Kort men bra videoguide med Mattias från moderskeppet.se.

Top 10 Most Disappointing Rock and Roll Offspring - Dubbelt Lennon på listan.

Pengabrorsan - För er som missat: Ny platta med svensksjungande (!) Moneybrother i december. Kika in videon på hans webbsida.

The Embassy till Debaser Medis 1:a december - Okej, jag har inte sett dem live än och jag har hört både det ena och det andra. Men på skiva gör de ett fantastiskt jobb i alla fall. Och det räcker gott och väl för mig.

Researcher är avundsjuk - och jag kan nog förstå varför.


Nu är det snart Seinfeld. Men i stället borde jag svara på Jossans mejl. Och läsa i den intressanta reklamboken Fuck Logic. Och äta ett par mackor. Och diska.

Eller somna till smattrande regn. Ett fint ljud...

Bollen är i rullning

Nu händer det grejer. I alla fall lite. Min käre kusin Markus ringde för någon timme sen och gav mig några telefonnummer som han tyckte jag borde ringa. Generöst!

Det här med praktiken känns verkligen tungt just nu. Inte praktiken i sig - det känns bara fantastiskt - men de facto att jag inte spikat något än känns stressande. Och att man har en stoort arbete i nuvarande kursen gör ju inte saken bättre. Fokus läggs på fel grejer liksom. Men ändå rätt. Eller ja, jag vet inte.

Nu har jag kvällskurs till råga på allt. När jag egentligen bara vill ha mat och tid för att vara lite kreativ. Är det för mycket begärt?

Lätt och lagom

Nu är ju frågan:

MacBook eller ej? Att man ska ha så svårt för att bestämma sig.

Och kvällens andra fråga: Vad gör Chelsea?! Ärligt.

Och George Costanza är ju fantastisk. Utan tvekan roligast i serien.
"I lie every second of the day. My whole life is a sham."

Blind girl i missed you

Helgen har verkligen varit upp och ner.

Det började bra i fredags med först musikquiz hos Jakob, sen treårskalas på Bongo bar med en jättefull men bra Magnus Carlsson bakom skivspelaren. Ännu lite senare hamna vi uppe hos Jakob igen för någon form av mellanfest med ännu mer quiz och sen tillbaka till Bongo och sen efterfest och sen Sibylla med dyr kebabtallrik och sen... sömn. På det stora hela en mycket trevlig kväll.

I lördags hade jag ångest över en skoluppgift (som jag fortfarande har ångest över). Jag gjorde mest ingenting hela dagen faktiskt.

I dag har jag städat och tvättat. Och skrivit.

Nu kan ni andas ut, alla ni som mejlade mig och frågade _vad_ har du gjort i helgen Petter?

Just ja, Fibes, oh fibes! ska tydligen spela i Västerås i slutet av november. Och jag sitter fast här med äckligt mycket att göra. Jippie.